tinasv

Det har redan gått två år sedan du tog ditt liv.
Något jag än inte har förstått.
Bara tanken på att du inte finns mer bland oss,
att jag aldrig kommer att få träffa dig i livet igen..
Det är mer än jag klarar av.

Jag har inte sörjt dig,
för då skulle jag gå under.
Jag såg upp till dig "storebror"
Jag älskade/älskar dig så oerhört.

Det är omöjligt för mig
att lyssna på "Halleluja" utan att gråta.
Spelar ingen roll vilken vision det är.
De minnen jag har av din fina begravning,
med så många som var där för att ta farväl
och min syster och dina kusiner som då sjöng "Halleluja"
allt kommer tillbaka
Det känns så tungt.

Jag ser dig i så många män i din ålder
och hajar till,
men inser efter en liten stund..
Du kommer verkligen inte tillbaka.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta
och jag kommer med säkerhet aldrig att glömma dig.
Kommer förhoppningsvis at minnas våra stunder tillsammans.

Då du låg med mig på sjukhuset för jag hade brytit armen,
hur du kastade mig o lillasyrran från bryggan i Fläse,
när jag fick fiska med dig i "Lövis"
du bodde i söderhamn men kom med din familj+mormor
och plingade plötsligt på dörren när jag fyllde år..

Jag har så många minnen
och är för dem evigt tacksam.

Älskar dig
Håkan Svanström

Vila i frid

PS! Du har underbara ungar. De är så duktiga och har klarat så mycket.